
Miira Leinonen
•
Publicerad
27.10.2023
•
Uppdaterad
30.10.2026
•
12 min läsning
I korthet
Många ser fram emot den här tiden på året för spöklika dekorationer och maskeradfester. Men i arbetslivet spökar en helt annan sorts skräck: berättelserna om kandidatupplevelser som gått fruktansvärt fel. Samla er därför runt den digitala lägerelden och gör er redo att bli skrämda av ”8 skräckhistorier om kandidatupplevelse”.
Uppdaterad till Halloween 2026: berättelserna nedan är från 2023, och ingen av dem har blivit inaktuell. Numera består skurkgalleriet också av AI-intervjuer och automatiska avslagsmejl, men de gamla klassikerna (ghosting, oändliga väntetider och fel namn i hälsningen) lever i högsta grad.
”Jag hade sökt ett juniorjobb hos en modedesigners företag i London. Intervjun gick bra. De bad mig designa en banner. Jag gjorde det. De älskade den och sa ’DU KAN BÖRJA IDAG!’ Jag var supernöjd, för nu hade jag äntligen fått ett jobb.
”Sedan tänkte jag: ’Vänta nu, vi har ju inte pratat om lönen.’ Men inget problem! Jag tänkte ta upp det med vd:n när vi skulle skriva på papperen i slutet av dagen. När jag hängde runt började jag prata med en annan nyanställd, som i princip sa så här: ’SPRING! Jag sitter fast, jag skrev på papperen och kontrakten och så, men de vägrar betala mig.’
”Så jag gick till vd:n och sa ’Jag måste gå, vi ses i morgon!’ Kom aldrig tillbaka 😂”

”Egentligen är jag ingen kostym-och-slips-människa. Jag värdesätter självständighet och friheten att vara mig själv på jobbet, men bestämde mig ändå för att ta på mig en vinröd kavaj inför en intervju hos ett stort multinationellt företag, dit jag flugits till Danmark.
”Från det att jag klev in började tre intervjuare i svarta kostymer grilla mig. De svarade på mina frågor som chattbottar och pratade hela tiden om ’resultat’. En av intervjuarna var ändå ganska empatisk. När jag frågade hur de hjälpte de anställda att hantera stress började han förklara att hög stress var en verklig del av jobbet, när han plötsligt avbröts av huvudintervjuaren, som började släta över saken.
”Han som hade pratat först gav mig en blick som i princip sa ’Det här stället är inget för dig’ – precis det jag hade känt från första stund, i min vinröda kavaj. Det säger sig självt att jag inte tog jobbet.”

”Det var en gång en jobbintervju hos ett välkänt techbolag. Efter några frågor lutade sig marknadschefen bakåt i stolen och frågade ’Vad är definitionen av framgång?’ Jag gav honom ett svar på två rader. ’Nej’, sa han och gav sedan DET rätta svaret. Jag fick lyssna på honom när han delade med sig av sin visdom i en halvtimme, vilket var ungefär 75 procent av intervjun. Det säger sig självt att det var sista gången vi hördes. 🙈”
”Min väldigt långa rekryteringsresa. Jag hade sökt jobb hos ett av Frankrikes ledande lyxvarumärken, ett sådant man ser på magasinens uppslag. Jag hade ingen aning om att rekryteringsprocessen skulle sträcka sig över 5 intervjuer och ta mer än 5 månader! Det började med att jag tjatade på en av cheferna högre upp på deras talangavdelning. Efter ungefär 3 månaders ständigt tjat i alla tänkbara kanaler fick jag ett telefonsamtal.
”3 veckor senare satt jag på ett plan ut från Förenade Arabemiraten och flyttade tillbaka till det inte fullt så soliga Storbritannien. Sedan fick jag pendla fram och tillbaka till London för 4 omgångar grupp- och individuella intervjuer på plats. Den delen tog 11 veckor. Ja, 11. Till slut fick jag en fantastisk tid hos modehuset och älskade det – men herregud vad jag fick vänta på det.”

”När jag sökte mitt allra första riktiga jobb sökte jag i princip allt, och hamnade på en intervju för ’kundservice’. På plats fick jag veta att det handlade om att sälja vattendammsugare för 1 000 € från dörr till dörr. Och ju mer intervjuaren berättade, desto mer lät det som att lura folk för att få sin lön.
”Det här var inte min typ av jobb, men intervjuaren pressade mig att tacka ja. Jag lyckades ta mig därifrån genom att säga att jag måste fundera. Sedan ghostade jag företaget, eftersom jag var urdålig på att säga nej i den åldern och var på riktigt rädd för att jag skulle skriva på ett kontrakt med dem om jag pratade mer med dem!”

”Jag sökte ett sommarjobb och efter ETT ÅR fick jag ett ’tack, men nej tack’-mejl i inkorgen. 🤷🏻♀️ Var låg ansökan och puttrade under all den tiden…”
”På mitt universitet ordnades en rekryteringsmässa där företagsrepresentanter kom till sina egna montrar. Jag gick till montern hos ett stort, välkänt företag för att prata, och han gav mig e-postadressen till personen som ansvarade för rekryteringar inom marknadsföring. Jag skickade ett meddelande samma dag, men fick aldrig något som helst svar. Jag satt kvar med tanken att det är synd att pengarna som lagts på rekryteringsmässan går till spillo just där.”
”Jag hade alltid beundrat ett företag på avstånd och länge velat jobba där. När jag äntligen fick chansen att söka var upplevelsen helt annorlunda än jag hade väntat mig. Mitt mejl förblev obesvarat i flera veckor, och när jag till slut fick svar var det adresserat till någon helt annan. Det lämnade en riktigt bitter eftersmak när det gällde företaget som jag tidigare hade beundrat så mycket.”

Nästan varje berättelse ovan hade kunnat sluta annorlunda med något som kostar nästan ingenting:
Alla kandidater förtjänar ett svar, och de flesta av de här åtgärderna kräver inget annat än att någon tar ansvar för kandidatens del av processen.
AI förändrar rekryteringen för både kandidater och rekryterare. Vill du se vart det är på väg kan du läsa vår sammanfattning av webbinariet om vart AI tar rekryteringssystemet härnäst och vad EU:s AI-förordning innebär för rekryteringsteam.
Vilken är din värsta kandidatupplevelse? Dela din berättelse på LinkedIn med #CandidateStory.
P.S. Få grepp om kandidatupplevelsen genom att lära dig allt om den. Ladda ner guiden Kandidatupplevelse: den ultimata guiden och imponera på dina kandidater.